Volym 7, nummer 1, 2019

Lekresponsiv undervisning – ett undervisningsbegrepp och en didaktik för förskolan


Referens: Forskning om undervisning och lärande, vol 7, nr 1, ss. 7-22
Författare: Niklas Pramling, Cecilia Wallerstedt
Publiceringsdatum: 2019-03-18

Sammanfattning

denna artikel presenteras en teoretisk utveckling av undervisning och en didaktik relevant för förskolans sätt att organisera för barns lärande och utveckling i relation till lek. Teoretiseringen är empiriskt grundad i ett kombinerat utvecklings- och forskningsprojekt och syntetiserar insikter från ett flertal disciplinära traditioner. I projektet har förskollärare, utvecklingsledare och förskolechefer tillsammans med forskare studerat olika sätt varpå förskollärare söker tillträde till och medverkar i barns lek. Undervisning teoretiseras som en aktivitet – det vill säga som något som görs gemensamt av deltagare (förskollärare och barn) – i kontrast till instruktion som en handling. Några av de viktiga begrepp som används för att klargöra undervisningförlopp i förskolan såsom spänningen mellan tillfälligt tillräcklig intersubjektivitet och alteritet och skiften och relationer mellan ’som om’ och ’som är’ klargörs. Lek förstås i perspektivet inte som något att basera undervisning på (så kallad lekbaserad undervisning), som sedan kan lämnas; istället förstås undervisning som responsiv lek som en potentiell dimension av varje undervisande aktivitet i förskolan.

 

Nyckelord: didaktik, lek, lekresponsiv undervisning, undervisning i förskolan, utvecklings- och forskningsprojekt


Play-responsive teaching: A concept of teaching and a 'didaktik' for preschool

Abstract

In this article, we present a theoretical elaboration of teaching and a ’didaktik’ (as distinct to didactics) aligned with how preschool organizes for children’s learning and development in relation to play. This theorizing is both empirically grounded, in a combined development and research project, and synthesizes insights from a number of disciplinary traditions. In the project preschool teachers, development leaders, and preschool heads, together with researchers, have studied different ways in which preschool teachers seek entrance into, and participate in, children’s play. Teaching is theorized as an activity – that is, as something mutually constituted by participants (preschool teachers and children) – in contrast to instruction as an action. Some of the key concepts employed in analyzing teaching trajectories in preschool, such as the inherent tension between temporarily sufficient intersubjectivity and alterity, and the fluctuation and relations between ’as if’ and ’as is’ are clarified. Play is understood in this perspective not as something to base teaching on (so called play-based teaching), as something that can subsequently be left behind; rather, teaching is understood as inherently responsive to play, as a potential dimension of any teaching activity in preschool.

Keywords: Teaching in preschool, Play, Development and research project, Play-responsive teaching,'Didaktik'
Corresponding author: Niklas Pramling / niklas.pramling@ped.gu.se

Artikeln som PDF