Forskning om undervisning och lärande ges ut i syfte att
lyfta fram forskning som byggs
med och för lärare

Danspedagogers yrkesspråk

av B Sandström

Hur danskunskap förmedlas i praktiken, hur läraren sätter ord på det som sker och vad den vill uppnå, är inte så beforskat. Birgitta Sandström har undersökt danspedagogers yrkesspråk på gymnasiets estetiska program, inriktning dans. Hon visar att pedagogerna använder ett gemensamt ämnesspecifikt språk, oavsett genre, men att de även i stor utsträckning har ett personligt färgat sätt att förmedla sig till eleverna, både verbalt och kroppsligt. Undervisningen präglas av pedagogens egen erfarenhet och en tänkt publik används ofta som en del av inramningen.

Sammanfattning

Denna artikel är en studie av det språkbruk som danspedagoger använder i sin undervisning. Den kan ge ett bidrag till danspedagogiken som kunskapsområde och till utvecklingen av danspedagogers yrkesspråk. Empirin består av filmat material vid två estetiska program och intervjuer med fyra danspedagoger. Analysen av utsagorna har gjorts med utgångspunkt från diskursanalytisk metaforteori. Resultatet pekar mot att det finns ett genreöverskridande yrkesspråk och att pedagogerna dessutom använder ett språkbruk som de utvecklat utifrån sina egna erfarenheter. Studien visar att språket är såväl verbalt som kroppsligt, kopplat till genre, tradition och utbildningsbakgrund. En tänkt yttre iakttagare är ofta närvarande i undervisningen. Skoldiskursen och föreställningen om dans som ett konstnärligt ämne sätter villkor för vad som sägs. Pedagogens egen danserfarenhet genererar ett ständigt närvarande och normerande seende som blir förebildande och styrande.

Nyckelord: dansundervisning, yrkesspråk, rumslighet, metaforer, normerande blick

Abstract

This article describes how dance teachers express themselves verbally when teaching. The study examines the significance of the context, in terms of educational level, educational frames, teachers’ background and dance genre for the speech acts occurring. The material consists of filmed material from two aesthetic programmes and interviews with four dance teachers. Discourse analytical metaphor theory forms the basis of the analysis. The result suggests the existence of a genre-transgressing professional language and that a more personally coloured language also is used. This language is situated, orally transmitted, and attached to the genre, tradition and educational background. An imaginary external observer is often present in the verbal utterances. The educational discourse and the notion of dance as an artistic subject set conditions for what is being said. The educator’s own dance experience generates an ever-present and normative vision which will predominate the formation and governance.

Keywords: dance classes, vocational languages, spatiality, metaphors, normative vision.

Corresponding author: Birgitta Sandström, birgitta.sandstrom@uniarts.se

(Publicerad 4 april, 2016)

Artikeln som pdf

Birgitta Sandström är docent i pedagogik och verksam som gästprofessor vid Stockholms konstnärliga högskola / Dans och Cirkushögskolan. Hon har medverkat i ett flertal forskningsprojekt med fokus på praktikgrundande kunskapskulturer inom olika professioner och är idag vetenskaplig ledare för "Språkliggörande av dans", ett forskningsprojekt som undersöker verbala uttryck i olika danspedagogiska och danskonstnärliga sammanhang.

Nummer 16

Utskrift från http://www.forskul.se